Quito (Ecuador)

Quito, är huvudstad i Ecuador. Staden ligger i floden Guayllabambas flodområde vid vulkanen Pichinchas fot, 2 850 meter över havet, i provinsen Pichincha. Dess area är omkring 290 km². Quito har omkring 1,7 miljoner invånare, till största delen mestiser och indianer, och är den näst folkrikaste staden i Ecuador efter Guayaquil.

Detaljer
Video
Recensioner
Kontaktinformation
Evenemang

Quito ligger omkring 25 kilometer söder om ekvatorn. På grund av stadens höga läge och närheten till ekvatorn har Quito ett milt klimat året runt. Den högsta temperaturen når 21–22 °C under dagtid och den lägsta 5–10 °C på natten. Staden har två årstider; torrperioden (kallad sommar) som, med variationer, kan utsträcka sig mellan juni och november och den regnigare tiden under resten av året.

Under för columbiansk tid var staden centrum för kungariket Quitu och huvudort för Carafolket (1000-talet). Den införlivades i inkariket 1487 och erövrades av spanjoren Sebastián de Belalcázar 1534. 1978 utsåg världsarvskommittén de första tolv världsarven varav Quitos koloniala centrum är ett.

Quitos historia går tillbaka till det första årtusendet då nomadiska stammar flyttade till området och byggde ett kommersiellt centrum i Quitos nuvarande läge. Tidigt under 1500-talet erövrade Inkafolket staden, med förhoppningen att utöka sitt kungadöme, men när spanjorerna anlände 1533 övergavs planerna. Rumiñahui, en inka general, brände staden för att förhindra spanjorerna från att överta den och förstörde därmed spåren av den för spanska staden.

De äldsta spåren av mänsklig närvaro i Quito grävdes ut av den amerikanske arkeologen Robert E. Bell 1960, på sluttningarna av vulkanen Ilaló, som ligger mellan de östra dalarna Los Chillos och Tumbaco. Jägare och samlare lämnade verktyg av obsidianglas, daterade till 8000 f.Kr. Denna arkeologiska plats, kallad EI Inga, kom till Robert Bells uppmärksamhet av Allen Graffham. Som geolog i Ecuador fortsatte Graffham sitt amatörintresse för arkeologi.

Han gjorde yt samlingar på platsen under 1956.[9] Upptäckten av projektil punkter, särskilt exemplar med basala räfflor, stimulerade hans intresse, och han gjorde flera besök på platsen för att samla in yt material. Graffhams tidigare intresse för paleo-indiska lämningar, och hans erfarenhet av tidiga mänskligt tillverkade material i Kansas och Nebraska i Central Plains i USA, fick honom att tro att platsen var en viktig upptäckt.